Ego

Japp, tänkte berätta lite om mig själv här, måste få vara lite ego lite då & då :)

Jag är en mycket stolt bärare utav det klockrena namnet Isabelle, förmodligen ett av det finaste flicknamnen i Universum, i alla fallom man ser det från min synvinkel!
Så tack kära mor för mitt tilltalsnamn.
Om man mixar ihop en smet av tiger, räv och skorpion så får man en Isabelle,
för det är just de 3 djur som är mest lika mig i personlighet,  fast  skorpionen står för mitt stjärntecken :P

I mitt inre döljer sig:
Intelligens, Charm, Filosofiska tankar, Allmännbildning, Skämt, Pratgladhet,
Hett Temprament & many Dark secrets...

I mitt yttre finner vi:
"Vacker", Söt, Charming eyes osv...
Haha nej då, det är ni själva som betraktar mig, alla ser en på olika sätt

Jag är en mycket speciell flicka som råkade krascha med mitt rymdskepp här på Tellus.
Så nu försöker jag bygga ihop mitt skepp som skall ta mig härifrån till den plats någonstans i tiden
där jag passar in. Man kan säga att mitt skepp är en slags tidsmaskin.
Men när den dagen kommer då alla delar till mitt skepp är funna det har jag ingen aning om..
De återstår att se!
Jag älskar att tala i gåtor som ni ser..

Isabelle = Speciell, en sådan flicka som jag växer inte på träd! Faktum är att jag inte växer någonstans, det finns bara en av min sort!

Vi är alla unika varelser, tänk er 1 utav 6 miljarder och det finns ingen som är som Du.
Tyvärr har folk svårt för en sådan personlighet som mig, jag utstrålar antagligen för mycket utav de kvalitéer samt egenskaper som oerhört många människor suktar efter att ha.
Modet att våga ge av sig själv, modet att stå på sig, modet att bara vara den man är.
Men visst anpassar man sig efter flockens beteende så de är ju ej så konstigt att folk är som de är.

Jag är fruktansvärt stolt över den person jag är idag!
Genomgick ett levande helvete (enligt min egna uppfattning) i x antal år, det har stärkt mig såpass mycket att de skulle krävas en rejält motgång för att jag skulle kunna sjunka ner till avgrunden igen.
Jag har fallit & rest mig så mycket under dessa år, att jag har funnit lösningar och vägar jag kan gå innan jag väljer vägen ner. Jag har klarat mig ur den mörka bergskammaren, nu ät det bara skuggor i det förflutna som ligger och hägrar, dessa tar vi snart itu med.

Ja, vem är jag, har ni fått någon bild av mig?
Knappast, de e bara ett fåtal människor som får komma mig in på skinnet,
resten är bara den enkla ytlighet vi alla ser.
Vi ser det som passar oss, resten blundar vi för.
Den dagen ni öppnar ögonen, den dagen ser ni Mig!

"Livet är en gåta"

Godnatt på er! / Isabelle